BMI i olika åldrar och i olika länder

Den generella beräkningsmodellen för BMI (Body Mass Index) är inte optimal när det handlar om mätningar för barn och ungdomar. Dessutom finns ett antal länder som har tagit fram egna mått på övervikt. Därför finns det i dag ett antal varianter av den vanliga BMI-modellen.

BMI för barn

Barn och ungdomar har en annorlunda kroppsform än vuxna. I de tidiga levnadsåren är till exempel huvudet oproportionerligt stort i relation till resten av kroppen, jämfört med det förhållande som gäller för en vuxen person. Att använda den BMI-modell som tillämpas för vuxna skulle ge mycket märkliga resultat. För att på ett mer rättvisande sätt kunna avgöra om ett barn är underviktigt, normalviktigt eller överviktigt använder man normalt i stället den så kallade IsoBMI-metoden.

I IsoBMI-metoden utgår man från den vanliga beräkningsmodellen för BMI, det vill säga att vikten i kilo divideras med den kvadrerade längden i meter. Därefter jämför man resultatet med en tabell som överför barnets BMI till ett BMI som motsvarar det en vuxen skulle ha. På så sätt kan man se olika värden för övervikt för olika åldrar. En 8-årig pojke med ett BMI på 19,34 skulle till exempel ligga över gränsen för övervikt (18,44 för 8-åriga pojkar).

IsoBMI-tabellen omfattar åldrarna 2-18 år, uppdelat på flickor och pojkar. Tabellen visar värden för övervikt samt fetma.

BMI i Japan och Singapore

Många länder har, ofta med ett politiskt syfte, justerat gränserna för övervikt såväl uppåt som nedåt under åren. Japan och Singapore är två länder som har gjort ganska så stora förändringar i BMI-viktklasserna, detta utifrån biologiska skäl – personer från Asien har normalt sett en lite annorlunda kroppsform än oss européer. I Japan och Singapore ses man som normalviktig om man har ett BMI på mellan 18,5 och 22,9. Gränsen för övervikt går i dag vid ett BMI på 23. I Japan räknas ett BMI på över 25 som ett tecken på fetma, medan Singapore har dragit gränsen vid 27,5.

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *

*